I förra veckan hittade jag ett skrivbord i teak med tillhörande skåp på Myrorna. Efter en sömnlös natt då jag var säker på att nån annan hunnit köpa det, åkte vi till slut för att hämta fyndet. Då såg det plötsligt ENORMT ut, otympligt, absolut omöjligt att få in. Dessutom var skicket inte alls så felfritt som jag mindes. Såg framför mig hur jag skulle tvingas släpa hem det, lägga ut det på Blocket, inte få det sålt och be Myrorna hämta tillbaka det (vilket faktiskt hänt med ett annat ”fynd”). Men värst av allt hur sambon skulle få äran att säga vad-var-det-jag-sa.
Men, som genom ett trolleri passade skrivbordet perfekt! Det bara slank in mellan soffan och barnens bokhylla och den ena stringhyllan kunde tom sättas upp igen, i sina gamla hål. Rummet blev till och med större, hur nu det kunde gå till när skrivbordet är dubbelt så stort som det gamla. Ibland har man tur.
Med lite omvårdnad kommer det att bli ännu finare. Skivan är ganska nött och skåpdörrarna skriker efter olja.
Stringhyllan fick komma upp igen. Märkligt förresten hur färgen grönt kan skifta så mycket, väggarna går i allt från lime till grönturkost beroende på hur ljuset faller.
Skåp med dörrar är en välsignelse, bakom kan man ha hur stökigt som helst, ändå ser det prydligt ut. Tavlan föreställer mig, med önskebrun hudfärg. Målad av duktiga grannen Efwa Krogstad.
Pennbrukarna fick ny plats, under anslagstavlan. Borrade precis upp listen på betongväggen. Tror jag fick en lättare hjärnskakning på kuppen men det var det värt.
Lägg märke till äldste sonens fina veckoplanering som han gjorde för nåt år sen. Fredag: Bara leka. Mmmmmm… Efter mitt senaste tandläkarbesök kom tandfén på besök. De åtta medföljande kronorna är spenderade men lappen finns kvar.
Lilla röda soffan kom bättre till sin rätt. Här ligger jag och klurar på nya mönster, eller ser film på datorn. Alla borde ha en sån på sitt arbetsrum. Passade också på att byta gardiner, till en söt 50-talskappa från föräldrahemmet. Ni vet väl att enklaste sättet att stryka gardiner är att spraya dem med vatten och låta dem hänga sig skrynkelfria? Jag borde förstås ha putsat fönstret samtidigt men riktigt så duktig är jag inte idag. Heller.
Två små I-landsproblem har jag dock upptäckt; 1. Trä transporterar ljud bättre än spånskiva, det ekar när man skriver på tangentbordet. 2. kroppen har inte vant sig vid skrivbordets nya placering. Varje gång jag kommer in i rummet är jag på vippen att placera mig och tekoppen vid dörren. Där är numera bara luft, vilket skulle bli riktigt tokigt.
Foto: Nancy Bladfält
